Visar inlägg från oktober 2015

Tillbaka till bloggens startsida

Mina läsare, min energikälla

Läsare. Jag är av den gamla skolan: Alltså en som endast finner en hjälpande hand vid slutet av ens egen arm.

Nu är det dock på det lilla viset att ni nästan framkallar en aneurysm hos denne gamle man med alla lovord ni hitsänt sedan de vagabondglorifierande nickedockorna gått till angrepp. Ni ska ha ett stort tack för all denna positiva kraft som nu strömmar genom hela min skepnad.

Jag har också mottagit flertalet uppmaningar att åter uppsöka min kamrat (kodnamn Mohammed). Uppmaningarna är hörsammade. De trogna läsarna vet redan att denne man för tillfället är lite för skör för att höras. Kom ihåg att vi är anständiga. Min journalistiska hederskodex håller jag lika kär som mina vackraste minnen. När Mohammeds persienner dragits upp, så är jag genast där. Då framförallt med min medmänsklighet och mina medhavda croissanter, sekundärt med mitt uppdrag.

Kampen fortsätter. Audere est Facere.

Lev väl och åter tack !

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Kritisknitisk under hot!

Ärade läsare.

Det är med stor beklagan och sorgsenhet jag tvingas meddela att vanvettingar bärandes på censurens gyllenbruna munkavel slutligen har nått denna blogg.

Risken har alltid funnits då man angriper det någon annan håller kärt.
Risken blir extra stor då en grupp sammansvetsad av så egendomliga åsikter attackeras.
Risken var kalkylerad. Eventuella Konsekvenser estimerade. Nu är vi här.

Min fulla övertygelse är att dessa hot emot mig enbart kommer från en liten klick, som i sin vilsenhet i sig själva och på grund av bristande intellektuell förmåga, tvingas agera på detta sätt.

De självutnämnt goda människorna; alltså censuranterna själva, hade givitvis inte gjort något så storsint som jag gör nu:

Jag förlåter er.

Det är med omdömesgill förvissning om att jag representerar det vi alla som följer denna blogg håller så varmt om hjärtat: nämligen åsiktsfriheten, som jag härmed låter meddela den kanske nu orolige läsaren (eller hoppfulle hatspridaren) om följande:

Jag lägger inte ner pennan. Kampen fortsätter.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

De 2 galjonsfigurerna bakom de perversa åsikterna



Under min granskningsvecka av NA noterade jag en något egendomlig inställning till tiggeriet på våra gator.

Jag hävdar att det finns 2 st ledande uppfattningar, som ser ut ungefär såhär:

1. De som tycker det är synd om tiggarna för att "de måste sitta där" (och därmed önskar att de inte skulle behövde tigga. "man kan inte förbjuda fattigdom, etc etc)
2. De som helt enkelt ogillar de som sitter på marken och avkräver surt förvärvade slantar utan motprestation.

Gemensamt för dessa uppfattningar är att man inte vill att det ska finnas tiggeri.

NA lanserar en helt annan uppfattning genom parhästarna Lars Ströman och Evelyn Schreiber. Genom en granskning av deras alster och kommentarer till egna artiklar så ska jag härmed belysa denna:

Vi börjar med ett citat från Ströman i kommentatorsfälten:

" Nej, att lägga i muggarna är inte kontraproduktivt. Det är pengar som går direkt till hushållskassan. Det ökar dessutom det politiska trycket på Rumänien att agera. Utan tiggarna hade Rumänien inte utsatts för så starka påtryckningar"

Lars Ströman anser alltså att det helt enkelt är värt att vi normaliserar tiggeriet i Sverige så länge det sätts press på Rumänien. Denne romantiker tror alltså att Sverige kan påverka Rumänien. Vi ska alltså med samlad kraft se till så att tiggeriet frodas - tills Rumänien tar hand om de människor de inte vill kännas vid.

Galjonsfigur nummer 2, Evelyn Schreiber, går steget längre och fullkomligt glorifierar dessa tiggare. Hon prövar nämligen på att leva livet som tiggare under våren. Under 3 timmar sitter hon och tigger utanför en butik. Tilltaget frambringar ren eufori och hon kommer till denna insikt:

"Innan den här veckan startade trodde jag att den här texten skulle handla om samhällets svagaste människor, men det visar sig vara tvärtom. De som definieras som samhällets svagaste individer är de som kämpar hårdast och offrar mest. Tre timmar som tiggare fick mig att inse vilken styrka och livskraft de här människorna sitter på. De gör nämligen det som många av oss inte klarar av: De visar upp sin sårbarhet och vågar be om hjälp. Av det kan vi lära oss mycket."

Vi har alltså mycket att lära av de människor som sitter på stadens gator och inte gör ett dyft. De förskräckta reaktionerna i kommentatorsfälten lät inte vänta på sig. Med tanke på vad vi redan vet om NA:s censureringsattityd så kan man ju bara undra hur många sakliga inlägg som kan ha refuserats under denna batalj.  Flertalet artiklar fortsätter i samma anda

Mitt sökande efter den hemliga agendan fortsätter. Det måste finnas ett syfte att släppa lös dessa perverterade åsikter.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Ströman berör

Vi träffar en bekant som kontaktar mig med anledning av mitt tidigare blogginlägg. Han vill inte uppge namn så vi kallar honom för Mohammed. Jag bjuds över till honom på en fika och ett snack. Jag minns honom från skoltiden. Det var Mohammed som försvarade skolbarnen från landet. Vi andra retade och var allmänt jävliga mot stackarna. Han har alltid varit en reko kille. Han har fortfarande kvar glansen i blicken och talets gåva finns fortfarande där.

"Det gäller Ströman", säger han med lugn röst.

"Jo jag har förstått det, var ska vi börja?", undrar jag.

"Börja med dagen han föddes. Det måste ha varit en jäkligt trist dag", skrockar han vidare. Han skrattar. Samma humor som förr. Något gulare tänder och en klart mycket större prilla under läppen. Men samma medryckande skratt.

Mohammed fortsätter: "Det du har tagit upp med censureringen på NA... Det är bara toppen av ett isberg ska du veta."

"Vad är hans agenda?", undrar jag.

Mohammed tänder till och skrattet byts ut mot en ilsken, kall blick.

"Dessa anomalier till åsikter som han och hans anhang har ägnat sig åt att sprida under årtionden gör att varenda jävla muskel i min kropp spänner sig och gör sig redo att bruka våld! NA för mig är något som ingen borde vilja ta i med tång - Ett pestlakan! ", väser Mohammed.

Här blir vi tyvärr tvungna att avbryta intervjun. Mohammed är helt enkelt för upprörd för att fortsätta. Han våndas dessutom över ett tandläkarbesök som väntar som troligen kommer kosta minst halva pensionen.

Mohammeds halvgalna spektakel gör mig undrande: Är jag något på spåren eller har denna man fullständigt tappat det? Han bedyrade givetvis att han inte på riktigt har någon tanke på att bruka våld. Mohammed är som vilken svensk som helst. "Man knyter näven i fickan".

Det jag åtminstone konstaterar nu med några timmars eftertanke: Denna Ströman berör.

Nerikes Allehanda under luppen

Vi tackar Marcus från Laxå för det första objektet jag valt att granska. Marcus tipsar mig om tidningen Nerikes Allehanda, som han anser på ett extra "fult" sätt väljer att censurera framförallt kommentatorsfälten.

Enligt Marcus så tillåter NA kritiska röster i kommentatorsfälten. Dock så finns ett stort problem när man för sina läsarkamrater vill hänvisa till källa som backar upp ens argument. Sådana kommentarer tillåts inte, åtminstone inte i artiklar som avspeglar NA:s huvudsyfte:nämligen att glorifiera rådande invandringspolitik.

Testets första vecka börjar förtroendeingivande i NA:s favör. Samtliga kommentarer publiceras. Flera får (klyschmässiga) svar av skribenterna. Men när sedan mina semikritiska argument backas upp av statistik av icke godkända källor av NA, så lyser de med sin frånvaro.

Exempelvis så tycks skribent Lars Ströman inte vilja att läsarna hänvisar till den objektivt största experten på området, Tino Sanandaji. Kanske med anledning av en tidigare dust då Ströman ertappats med byxorna nere av just denne Tino. Enligt mina källor så kunde inte Ströman dra det beprövade rasistkortet och valde därför att tiga om situationen. Detta tycks också därmed drabba NA:s läsare.

Jag bedömer Marcus iaktagelse som klarsynt och tilldelar den därför:

4 antiterroristbanners av 5 möjliga (dvs väldigt plausibel)