Visar inlägg från mars 2016

Tillbaka till bloggens startsida

Nerikes Allehanda "tvingas" banta.


Även om jag själv och många med mig beräknat att dryga 20 arbetstillfällen skulle ryka från Nerikes Allehanda så känner jag mig tillfreds med vetskapen av att åtminstone 18 av samhällsfienderna kommer entledigas. Jag skulle nog vilja kalla det för utomordentligt goda nyheter. Detta föranlädde också att en finare flaska i min lilla amatörsamling lämnades korklös till mitt näst största organs, vägandes uppskattningsvis ettusenåttahundra gram, stora fasa.

Gissningsleken berörande vilka avskum som kastas ut i verkliga livet där den första faran består i ett besök runt knuten till Arbetsförmedlingen är i full gång. Att som första utpost i fortsättningen på deras beklagliga liv hamna på vad som närmast kan beskrivas som en gormargrop av bazaarkaraktär där skrikande barn i 0-45årsåldern tillsammans med övrig släkt försöker matcha det tecken som tryckts på nummerlappen med symbolen på tavlan för att få den obligatoriska diagnosen som fullkomligt oanställbar utställd kan nog bli för mycket för de vilsna själarna.

Personligen så är jag övertygad om att åtminstone "den debile" sitter säkert. Hans martyrskap skapar tillräcklig trafik på ledarsidorna på nätet där de på något sätt måste finna nya intäkter då allt färre vill betala för att få politisk propaganda av extrem karaktär hemsänd till brevlådan. Beträffande "kvotösen" är jag dock inte lika säker. Med anledning av att hon troligtvis just kvoterats in så faller det sig naturligt att hon får gå på landgången. Att hennes alster inte helt ovanligen beskrivs som "en niondeklassares första stapplande steg" gör troligen inte hennes chanser bättre. Å andra sidan är det ju oklart vilken anställningsform hon innehar och vad lönen består i, om nu sådan utbetalas överhuvudtaget som tack för hennes hafsverk och vem som nu kan tänkas stå för denna ersättning.

Det blir med spänning vi fortsätter följa detta!

Kampen fortsätter.

Män är djur

Evelina väcks av det förskräckliga ljudet från hennes alldeles egna mobil som hon köpt för helt egna pengar. 

- Det är dags att gå upp nu, säger en skör mansröst på närkingska.

Det är samma röst som så många gånger förr jagat upp den lilla kvotösen för att påminna om att hon måste utföra sina vuxna plikter som hon åtagit sig i form av ett anställningsavtal på Närkes största tidning.

- Din ledare ska vara inne snart, påminner han lika vänligt som vanligt.

- Ledare? utbrister Evelina

- Ja, din krönika?

- Vafan snackar du om, väser en nu märkbart irriterad kvotös.

- Din uppsats, Evelina. Uppsatsen som vi ska ta in i tidningen.

- Jahaaaa, men säg det då för sjutton gubbar och arton gummor! utbrister hon igenkännande. Nu är hon vaken och hjärnan har påkopplats och hon minns allting helt klart: Hon skriver uppsatser åt Närkes största tidning, "for a living", som hon brukar säga.

De båda kommer överens om dagens ämne och material har mannen med den vänliga rösten redan mailat henne så att hon inte behöver utföra research själv. Hon har nämligen lite svårt för just den biten. Ska hon välja ämne själv så brukar dessutom de flesta texterna handla om hennes mormor.

"Att alltid män ska bestämma vad jag ska göra. Vi lever i männens värld", tänker hon för sig själv samtidigt som hon drar av ett rejält dånande tjut som ska föreställa en trotsig suck så att hela grannskapet kan höra hur den kraftiga mensvärken hellre gjort att hon skjutit sig själv i huvudet än stigit upp just den här morgonen. 

"Män, de är som djur, förresten", tänker hon innan minnesbilder radas upp på olika djur och plötsligt vänder humöret och hon utbrister i ett gapskratt. Hon kommer att tänka på den lille söte Herr Nilsson från Pippi Långstrump-filmerna. Evelina flyger upp sjungandes på ledmotivet till tidigare nämnd film och studsar upp och ner i sängen tills ilskan tar över igen då hon nu påminns om de förkastliga delarna av historien där Pippis pappa omnämns som "negerkung".

Ytterligare påmind om den orättvisa som det innebär att ha utrustats med en fertil livmoder så hasar hon sig iväg till sin dator, ackompanjerad av ytterligare primalskrik. Nu är det dags att skrida till verket och få ihop de där raderna. Det brukar sällan bli bra så kraven är inte höga. Tydligen så har lycksökare från Afrika betett sig som förväntat på Örebros största badhus. De har inte nöjt sig med att onanera i grupp och bajsa i basängerna, utan har nu också gett sig på unga tjejer som de antastat helt öppet. De oblyga afrikanerna har således gett uttryck för vad varenda man egentligen står för. Skillnaden är att svenska män  lägger band på sig - eller åtminstone inväntar rätt tillfälle. "Män är tamefan djur", väser hon för sig själv ytterligare en gång och förstärker insikten med en liten lätt nick. 

I halv affekt med en queen size redbull vid sin sida så skriver hon sin text där avundsjukan lyser igenom. Hon minns själv hur hon brukade springa runt på "Strömpis" och tigga stjärtnyp. Att hon blivit både oantastad och ouppmärkssammad så många kvällar igenom bland svenskfödda mansdjur tycks ha satt sin prägel på kvotösen och möjligen utvecklat den avsky som nu dagligen avspeglas i Närkes största tidning.

"M V G", utbrister Evelina glatt och smattrar fram en trumvirvel på sitt skrivbord när hon klickat på "send" till sin uppdragsgivare. Samtidigt så kommer hon på att hon hatar trummor. De flesta "trummisar" är ju män.

0 kommentarer | Skriv en kommentar