Visar inlägg från september 2016

Tillbaka till bloggens startsida

Ljuset från den mörka gränden

Den skribent som utsattes för ett bestialiskt fortplantningsförsök av en man blå som bläck ligger återigen på stadens sjukhus. Denna gång är det i svåra plågor. Endast minnen av själva akten lugnar honom. Det har gått 15 månader sedan sist. Han minns att han aldrig kännt sig så ren förut. Han tog inte en dusch på flera veckor efteråt. Det fåniga flin som framkallas av förnimmelserna från den ljuvliga gränden byts abrupt ut mot en zigensk skräckgrimas - Ni vet en sådan där efterbliven tokgrimas där de skjuter ut underkäken och gör skrämselljud som kan användas som undanmanöver då de exempelvis ertappats med en stöld. 

"Ni är ju alldeles vidöppen, karl!" utbrister en sjuksköterska förtjust. Hon tvingas gnugga sig i ögonen en extra gång för att verkligen försäkra sig om att hon såg rätt. Hon tyckte sig se ett sköldpaddshuvud tittade ut ur skribentens anal för att sedan snabbt befästa sig i sitt trygga skal, som i detta fallet är lögnspridarens tarmar. Fortifieringen fortsätter samtidigt som flera sjuksköterskor försöker avlägsna vidundret med hjälp av både lockljud och personalrummets skohorn. När hoppet nästan övergett den allt större bnp-höjar-skaran så sker miraklet. Ut ur ljugarkungen kastar sig en varelse med tre ben. Avkomman från det bästa av två världar väser åt den tappra förlösartruppen och de ryggar tillbaka. Skäggväxten rafsade med sig det mesta från tarmen, men när det lilla skapelsen torkar rent ansiktet framgår det genast att en albino är född. Innan de vet ordet av så biter odjuret otacksamt av den navelsträng som närt honom och som uppenbarligen tärt skribenten. Den lyster som varit så karaktäristisk för samhällsfienden hade upphört. 

Mångfaldsprodukten tar till flykten. Det tredje benet släpar i marken och lämnar efter sig lukt av gammal hederlig gubbkuk. I sjukhusets korridorer springer den nyfödde sedan med en klase bananer som den fått med sig från personlarummet. Den lyckas fly. 

När de sjuksköterskor som tagit upp jakten sedan återvänder till skribenten finner de honom i fosterställning. Lugn och trygg så smuttar han och smågullar med sin ände av navelsträngen och mandomshinnan. Den stolta fadern beger sig hemåt. Han har ju inte tid att ligga där när han kan vara i Vivalla och hetsa upp moben.

Fortsättning följer.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Open Up - vedervärdigheterna fortsätter

Som en passpartou omfamnar min toalettring det preliminära program som skrivits ut och sänts till mig. Som ett hån lägger den sig på tvären i säkert skydd från vattnet då jag krampaktigt drar i spolningsanordningen. Flertalet av  de vedervärdiga talarnas glada ansikten ger sig åter till känna och jag tvingas återsvälja både lunch och frukost. Det är dags för Open-Up igen. De snudd på religiösa utsugarna ska åter samlas för att samtala om hur duktiga och öppna de är, samtidigt som de säljer biljetter till likasinnade (eller åtminstone till folk som vill visa sig i "rätt" kretsar). Priset denna gång landar på 3000 svenska kronor. En sådan summa skulle kunna sparat både höfter och knän på de svenska pensionärer som var dag ger sig ut på våra livsfarliga gator med sina hoppfulla aluminiumdrömmar som drivkraft. Att böja sig för att plocka upp 3000 burkar är inget lätt jobb. Det är inte som att sitta utanför Ica med en mugg och ropa "hej hej" hela dagarna och bli serverad.

Ni kan räkna med mig kära läsare. Förklädd till neger så tänker jag precis som förra året kliva rakt in utan att betala och utan frågor för att på bästa sätt kunna framföra  ytterligare en recension till er.

0 kommentarer | Skriv en kommentar