Visar inlägg från maj 2018

Tillbaka till bloggens startsida

Ungdomens källa del 2

Muhammed och hans flock hade spatserat många mil och hade tillslut nått fram till havet. Svinnet var hitills mycket lågt, då endast ett mindre handgemäng i gruppen hade bragt ett fåtal om livet. Efter att stambröderna lagt sig raklånga vid strandkanten för att avnjuta den missfärgade lervällingen så föll antalet dock drastiskt till följd av detta. Till svars ställdes deschiffreraren Omar Abdirashid Sharmarke, som fram tills dess setts som den informelle ledaren av blåmannaskaran. Även om intaget av salt minskade både adrenalinet och kortisolnivåerna hos den retarderade vildmannagruppen, så talas det om det som skedde än idag med darr i klickljuden. Det som numera kallas "Skräckvåldtäkten i Awdal med koprofagiska inslag" ägde rum när vreden och flockbeteendet tog över. I skrivande stund pågår dock ännu tvisten om detta, då grannlandet Djibouti delvis lägger beslag på händelsen och använder den i marknadsföringssyfte. Man kan heller inte utesluta att tvångssamlagen började på ena sidan gränsen för att sedan fortsätta på den andra. 

Vår hjälte, Muhammed, präglades av händelsen. Han lärde känna sig själv lite bättre den där dagen. Kombinationen av bråd död, exkrementer högt och lågt, hjärtskärande dödsskrik och nakna och frustande stambröder skänkte sådan lust att de små fantasier han haft om urspelade taharusher i fjärran land inte på något sätt kunde mäta sig med detta. Han somnade alldeles lugn i kroppen när  kvällen kom och endast några få tandrader kunde skymtas i mörkret guppandes kring den sedan länge avlidne Omar Abdirashid Sharmarke.

När morgonen kom hördes ett förtjust gallskrik. En av de lågbegåvade stammade okontrollerat alldeles exalterad samtidigt som han pekade mot den blåaktiga lervällingen som dagen innan kostat så många liv. En flytfarkost hade lokaliserats långt där ute. Ett snabbt rådslag, afrikas zigenare emellan, ledde till att planen lades fram för att locka till sig farkosten, som tycktes manövreras av en person. Flygbladet avslägsnades från Omar Abdirashid Sharmarkes rektum och viftades vilt med för att påkalla uppmärkssamheten. Flygbladet, som av flottens kapten misstogs för en hundraeurosedel, fungerade utmärkt. Med nyfikenhet landsteg den primitive handelsresanden rakt in i ett bakhåll. Ett oräkneligt antal våldtäkter senare hade stranden fått ytterligare ett lik på halsen. Muhammed och hans mannar tog flytfarkosten i beslag och fortsatte sin resa i riktning mot ungdomens källa.


Fortsättning följer.

Ungdomens Källa

Med kättjefull blick beskådade han kadavret. Det som en gång varit någonting livfullt och vackert hade transformerats till något dött och fult. Det var inte själva liket i sig självt som framkallade det vällustiga i de kastanjbruna ögonen, utan snarare alla tecken som gjorde att processen återspelades i den för homo sapiens relativt underutvecklade cerebrum. Kala fläckar på hjässan, små fingrar vridna i alla vädersstreck och alla tänkbara nyanser mellan rosa och blått som ersatt den naturligt bleka färg som råkade innehas av offret för dagen innan mötet med en av Afrikas horns alla stoltheter ägt rum. Blodet på marken krönte verket. Minnena av uppkomsten av minsta skavank skänkte välbehag.

Muhammed hade aldrig trott att han skulle bli någon adelsman. Resan hade varit lång och tagit många oväntade turer. En lite olycklig start på livet fick han då det inleddes genom ett oväntat fall på någon meter ur en stympad vagina medans bäraren hämtat vad som i hemlandet kallats vatten, men överallt norr om ekvatorn går under benämningen "lervälling". Det islamska konstverket skickade ut den lilla gossen några månader för tidigt, så hans mor kunde inte på något sätt lastas för fadäsen. Denna tidigare nämnda vätska var Muhammeds största energikälla den första  tiden, då modersmjölken med nöd och näppe istället kunde nära hans far. Muhammeds far var så som de flesta var i byn: Förståndet räckte gott och väl till att känna hunger, lista ut var fortplantningsorganet skulle placeras och att en generell förmåga att lokalisera sin plats i näringskedjan erbjöds.

Den kommande tiden i Muhammeds liv erbjuder läsaren inga som helst överraskningar: Undernäring, våldsamheter och både hetero och homosexuella våldtäkter präglade Muhammeds liv de kommande åren. Allt förändrades den dagen då en av de få läskunniga i byn av en slump fann ungdomens källa. Det visade sig att Den spanske conquistadoren Juan Ponce de León hade varit helt fel ute i sin jakt efter källan. Den fanns nämligen inte i sökområdet i Florida. Den gode Juan var på helt fel kontinent dessutom. Ungdomens källa, enligt det flygblad som upphittats nära Muhammeds by och knapphändigt deschiffrerats av den något klyftigare stambrodern, finns i Sverige. Sverige var för de flesta i byn sedan tidigare fullkomligt okänt, även om de hade hört talas om fantastiska platser via vandringssägner såsom: Södertälje. I Södertälje kunde man hämta papper ur väggen. För dessa papper kunde man byta till sig varor. Det enda gisslet, som störde Muhammed lite, var att enligt sägnen var man tvungen att memorera fyra symboler för att få tillgång till papyrusarken från väggen. Dock tycktes man ha nästintill obegränsad tillgång till arken, om man bara väntade lite. 

Sysslolöshetens glada dagar erbjöds enligt flygbladet. Hus som vinden inte rår på, mat som man inte behöver plocka eller jaga, ett smörgåsbord av det svaga könet (klädda för att redan innan akten uppvisa vad som erbjuds) och slavar så långt ögat kan nå som arbetar åt en själv. Som "löken  på laxen", eller "kummin i grötblasket" så gavs en sådan som Muhammed chansen att börja om sitt liv som 17:åring. Muhammed, naturligtvis själv ovetande om sin egentliga ålder, hade sedan fallet ur hans mor och trots alla vedermödor sedan dess uppnått en ansenlig ålder: 32 år. Ytters få förunnat vill jag belysa som en parentes.

Muhammed valde ganska snabbt att inleda sin resa mot paradiset. Barnen, svårräknerliga till antalet då de levande var svåra att särskilja från de ihjälsvultna, lämnades utan att tillägnas speciellt många tankar. De kunde förvisso lika gärna vara hans bröders eller kusiners avkommor. Han viftade bort flugorna, skuttade runt för att undvika all avföring på marken och stampade iväg i riktning mot havet tillsammans med de andra männen i byn.

Fortsättning följer. 

0 kommentarer | Skriv en kommentar