Med kättjefull blick beskådade han kadavret. Det som en gång varit någonting livfullt och vackert hade transformerats till något dött och fult. Det var inte själva liket i sig självt som framkallade det vällustiga i de kastanjbruna ögonen, utan snarare alla tecken som gjorde att processen återspelades i den för homo sapiens relativt underutvecklade cerebrum. Kala fläckar på hjässan, små fingrar vridna i alla vädersstreck och alla tänkbara nyanser mellan rosa och blått som ersatt den naturligt bleka färg som råkade innehas av offret för dagen innan mötet med en av Afrikas horns alla stoltheter ägt rum. Blodet på marken krönte verket. Minnena av uppkomsten av minsta skavank skänkte välbehag.

Muhammed hade aldrig trott att han skulle bli någon adelsman. Resan hade varit lång och tagit många oväntade turer. En lite olycklig start på livet fick han då det inleddes genom ett oväntat fall på någon meter ur en stympad vagina medans bäraren hämtat vad som i hemlandet kallats vatten, men överallt norr om ekvatorn går under benämningen "lervälling". Det islamska konstverket skickade ut den lilla gossen några månader för tidigt, så hans mor kunde inte på något sätt lastas för fadäsen. Denna tidigare nämnda vätska var Muhammeds största energikälla den första  tiden, då modersmjölken med nöd och näppe istället kunde nära hans far. Muhammeds far var så som de flesta var i byn: Förståndet räckte gott och väl till att känna hunger, lista ut var fortplantningsorganet skulle placeras och att en generell förmåga att lokalisera sin plats i näringskedjan erbjöds.

Den kommande tiden i Muhammeds liv erbjuder läsaren inga som helst överraskningar: Undernäring, våldsamheter och både hetero och homosexuella våldtäkter präglade Muhammeds liv de kommande åren. Allt förändrades den dagen då en av de få läskunniga i byn av en slump fann ungdomens källa. Det visade sig att Den spanske conquistadoren Juan Ponce de León hade varit helt fel ute i sin jakt efter källan. Den fanns nämligen inte i sökområdet i Florida. Den gode Juan var på helt fel kontinent dessutom. Ungdomens källa, enligt det flygblad som upphittats nära Muhammeds by och knapphändigt deschiffrerats av den något klyftigare stambrodern, finns i Sverige. Sverige var för de flesta i byn sedan tidigare fullkomligt okänt, även om de hade hört talas om fantastiska platser via vandringssägner såsom: Södertälje. I Södertälje kunde man hämta papper ur väggen. För dessa papper kunde man byta till sig varor. Det enda gisslet, som störde Muhammed lite, var att enligt sägnen var man tvungen att memorera fyra symboler för att få tillgång till papyrusarken från väggen. Dock tycktes man ha nästintill obegränsad tillgång till arken, om man bara väntade lite. 

Sysslolöshetens glada dagar erbjöds enligt flygbladet. Hus som vinden inte rår på, mat som man inte behöver plocka eller jaga, ett smörgåsbord av det svaga könet (klädda för att redan innan akten uppvisa vad som erbjuds) och slavar så långt ögat kan nå som arbetar åt en själv. Som "löken  på laxen", eller "kummin i grötblasket" så gavs en sådan som Muhammed chansen att börja om sitt liv som 17:åring. Muhammed, naturligtvis själv ovetande om sin egentliga ålder, hade sedan fallet ur hans mor och trots alla vedermödor sedan dess uppnått en ansenlig ålder: 32 år. Ytters få förunnat vill jag belysa som en parentes.

Muhammed valde ganska snabbt att inleda sin resa mot paradiset. Barnen, svårräknerliga till antalet då de levande var svåra att särskilja från de ihjälsvultna, lämnades utan att tillägnas speciellt många tankar. De kunde förvisso lika gärna vara hans bröders eller kusiners avkommor. Han viftade bort flugorna, skuttade runt för att undvika all avföring på marken och stampade iväg i riktning mot havet tillsammans med de andra männen i byn.

Fortsättning följer.